Varning. Texten innehåller spoilers.
Inledning.
”Breaking Bad” är en prisbelönt amerikansk TV-serie som handlar om Walter White, en föga iögonfallande och fullständigt alldaglig high school-lärare i kemi som befinner sig i 50-årsåldern. Han lever i ett villaområde i Albuquerque, New México, ihop med sin för tillfället arbetslösa hustru Skyler och sonen Walter Jr som lider av en lätt CP-skada. Efter att ha drabbats av en allvarlig form utav lungcancer beslutar Walter sig för att börja producera och sälja metamfetamin med sin tidigare elev Jesse Pinkman med motiveringen att lämna efter sig ett arv till familjen. Allteftersom serien fortskrider kommer skillnaden och konflikten mellan medelklass-Walter och knarklangar-Walter bli allt tydligare och den gradvisa framväxten av hans alter ego, den hårdföra drogkungen ”Heisenberg” är seriens bärande tema.
Vid första anblicken kan det förefalla som självklart att de drivande faktorerna till Walter dramatiska beslut att producera droger är närheten till döden och bristen på pengar. Nämligen att en dödligt sjuk, frustrerad samt utblottad familjefar drivs till detta av kärleken till familjen. Det är i alla fall så Walter legitimerar sitt handlande. Men under seriens gång framträder alltmer pusselbitar som ger en annorlunda bild av Walters underliggande motiv och snart blir tittaren varse om mera djupgående orsaker som grundar sig i ojämna maktrelationer, förlupna livsbanor, krossade drömmar och behov utav makt. Faktorer som jag kommer att analysera med hjälp av den franska sociologen Pierre Bourdieu. Fokus kommer att ligga på hur den relativa tillgången eller frånvaron av makt är drivkrafter bakom Walter Whites dramatiska omvandling från ”medelsvensson” till en vida beryktad kriminell.
Pierre Bourdieus sociologi: Startpunkten för Pierre Bourdieu är alltid en klassisk sociologisk variabel, social stratifikation, som han utgår ifrån för att finna svar på varför samhällen ständigt följer den svårförändrade logiken där makt, status och inflytande är ojämnt (inte nödvändigtvis ”orättvist”) fördelade. Till sin hjälp har han över tid utvecklat en begreppsapparat där fält, habitus och kapital spelar centrala roller i hans analyser. Eftersom tillgång till vissa kapitalformer och ett visst habitus är enligt Bourdieu nyckelfaktorer för att nå en viss position och därmed få makt och inflytande är en snabb genomgång av hans centrala begrepp nödvändigt för analysen.
”Fält” kan beskrivas som särskilda grupper av individer i samhället som
är avgränsade av exempelvis yrke, utbildning eller professionell status. Inom fältet konkurrerar individer med hjälp av symbolvärden om makt, pengar, inflytande eller anseende. Vanliga fält är politikens fält, vetenskapens fält eller ekonomins fält. Framgång inom ett fält garanterar inte framgång i ett annat fält. Fälten konkurrerar med andra fält och försöker reglera sina gränser från ovälkommet inflytande från andra. Exempelvis försöker vetenskapen ständigt att hålla rent från både politikens eller ekonomins fält även om den är till viss del beroende av båda. Trots stora skillnader mellan fälten finns det vissa gemensamma drag som kännetecknar dem, exempelvis den för deltagarna uppenbara premissen att fältens gemensamma värden är värda att strida om. Bourdieu exemplifierar med konstnärer inom konstens fält: även den mest normbrytande konstnären sätter ändå sin namnteckning på målningen.
Ett annat kännetecken är skillnaden mellan de dominerande och pretendenterna där de dominerande hänger sig åt negativa, konservativa strategier inom ett fält för att behålla sin makt och position och utmanarna är de som försöker revolutionera fältet och är likt utmanaren i boxning de som ”satsar”.
”Habitus”. Ytterligare en grundtanke hos Bourdieu är att människans handlingar alltid är sociala till sin natur, genom att vistas och interagera i vissa miljöer tar hon till sig olika sätt att agera och förhålla sig på, det blir en del av dennes ”habitus”. En person kan under livet medvetet förändra sitt habitus och därmed också formar omgivningen. Uppväxtförhållanden lägger grunden för habitus och när personen möter förhållningssätt, tankemönster och världsbilder som är formade under andra omständigheter än personens uppväxt kommer den att väva ihop det till ett nytt habitus. Tillägnandet av ett visst habitus är av stor vikt för hur en aktör kommer att lyckas inom ett visst fält och förmågan att anpassa sitt habitus till rådande miljöer är ojämnt fördelade mellan individerna. Habitus förändras genom denna kamp som råder inom fälten(Carle, 2015, s. 408)
”Kapital” Bourdieu har en bred förståelse av kapital. Grovt taget skulle man kunna säga att samtliga resurser, både materiella och symboliska, som kan förbättra en persons position inom ett fält är kapitalformer. Vid sidan av ekonomisk kapital (som kan förstås som exempelvis egendomar eller pengar) kan kapital förstås i form av sociala kontakter eller nätverk (det sociala kapitalet). Även tillgångar man anskaffar sig genom utbildningar eller genom att behärska ”kultur” betraktar Bourdieu som en kapitalform (det kulturella kapitalet). Slutligen kan dessa symbolvärden en människa känner till för att kunna hävda sin konkurrensförmåga eller hemvist till en grupp klassas som en kapitalform, det symboliska kapitalet. Det sistnämnda kommer nära det i vardagsspråk så populära ”sociala kompetensen”.
För att en aktör ska kunna klättra på ett fält och nå en viss position krävs det att hon tillägnar sig olika former och volymer utav fältets kapitalformer. Hon måste utföra vissa ritualer för att för att erhålla positioner och satsa för att nå vinster o diverse fält. Och inom de olika fälten finns särskilda symboler för hur erövrade positioner ska erkännas. Det betyder att de olika kapitalformerna har omvandlats till en del av personens habitus. Bourdieu har påbjudit formeln (habitus)(kapital)+fält =praktik enligt vilken jag nu ska söka att analysera Walter Whites bakgrund, eventuella dolda motiv till hans dramatiska omvandling och varför han kommer att ”lyckas” trots hans bytte av fält från skolan till droghandeln.
Walter Whites bakgrund och motivbild. Walter White tog examen från elituniversitetet Carolina Institute of Technology där hans forskning kring röntgenfotografering för ett forskarlag bidrog till ett Nobelpris i kemi 1985 när han var 26 år gammal. Efter detta startar han ett företag, Gray Matters Company med sin nära vän Elliot Schwartz, ett företag som han dock i ett tidigt skede (av inte riktigt utredda skäl) helt säljer till Elliot för den i sammanhanget obetydliga summan av 5000 dollar. Denne gifter sig med Walts tidigare labbassistent och flickvän Gretchen och utvecklar företaget som vid tiden för år 2010 (då serien utspelar sig i ”nutid”) var värd över 2 miljarder dollar. Allt detta medan Walter försörjer sig som high school-lärare i kemi för stökiga och ointresserade elever och försöker få ekonomin att gå ihop genom förödmjukande extraknäck i en biltvätt.
Här blottar sig en asymmetrisk maktrelation mellan Walter på ena sidan och Elliot/Gretchen på andra sidan. Detta förhållande har satt djupa spår i vår huvudkaraktär och har lett till att Walter i hemlighet har utvecklat ett djupt rotat förakt för sina tidigare samarbetspartners då han anser att de har gjort sig en förmögenhet baserad på hans arbete. Utifrån Bourdieu skulle man kunna hävda att Walter White har misslyckats med att förvandla den enorma kulturella kapital han besitter (bidrag till Nobelpris, examen från ett universitet med hög status) till ett ekonomiskt kapital. Han tillhör förvisso det som Bourdieu kallar för ”medelklasserna” genom sin tjänst som highschool-lärare men brottas med dålig ekonomi och har en låg status. Det är just dessa tillkortakommanden av en man med en stor potential samtidigt som hans gamla vänner och samarbetspartners har lyckats ordentligt i livet som är ett starkt bidragande orsak till dessa dramatiska beslut (att bli kriminell och tillverka droger som 50-årig).
I första säsongen (avsnitt 5) åker Walter motvilligt tillsammans med gravida hustrun Skyler till Elliots’ födelsedagsfirande. Elliot kan i ”nutid” med Walters ord beskrivas som ”en man som har allt”. Han har bland annat ett privat bibliotek i sitt avskärmade lyxhus, tidskriftsomslag från Scientific American med sig själv på förstasidan inramad på väggen och får födelsedagspresenter i form utav gitarrer signerade med personliga hälsningar från Eric Clapton. Bourdieu skulle hävda att Elliot upprätthåller en för den dominerande klassen typisk ”distinktion”. Walter å andra sidan dyker upp på kalaset i en billig, illasittande kavaj eftersom han har missförstått budskapet med ”ledig klädsel” på inbjudningskortet. Hans habitus är missanpassad för situationen. Ytterligare själsliga smärtsamheter för Walter infinner sig när han presenteras som en mycket begåvad forskare för Elliots’ forskarkollegor och inte kan svara på ”i vilket universitet han undervisar”. När han får reda på att Skyler har berättat om Walters lungcancer för Gretchen och Elliot och dessa erbjuder sig sina resurser för att hjälpa honom finansiera sjukvården är måttet rågat. Av ren stolthet kommer Walter att inte ta emot hjälpen utan återvänder till att producera narkotika, ett fält som han redan hunnit göra sina första stapplande steg i och redan velat lämna bakom sig. Under seriens gång förstår tittaren alltmer att Walter konkurrerar med Elliot och Gretchen. Han vill ”lyckas” lika mycket som de, vinna makt, status, pengar och erkännande. Han gör det dock på ett annat fält.
Walter Whites byte av fält. Det som initialt fick Walter White att ge sig in i narkotikabranschen, (eller för att använda en terminologi som låter mer som Bourdieu, delta i spelet i droghandelns fält) var att efterlämna ett arv. Nu fick han ytterligare en anledning, att finansiera sin lungcancerbehandling. Droghandelns fält karakteriseras av det totala intresset av att tjäna pengar. För att lyckas (eller att överhuvudtaget överleva!) på ett sådant fält måste man exempelvis ha rätt kontakter (socialt kapital) och veta hur man ska förhålla sig till andra aktörer (symbolisk kapital) och inneha ett stort våldskapital. Walter White saknar det mesta som skulle behövas på fältet. Hur är det överhuvudtaget rimligt att han lyckades?
Det finns åtminstone två anledningar till detta. Det första är att Walter med sin lungcancer tappat rädslan för döden, dödsföraktet blir på drogfältet till en tillgång eller ”kapital”. Väldigt tidigt efter cancerbeskedet visar den vanligen beskedlige och försiktige Walter att saker och ting har förändrats. Han står upp för sin cp-skadade son när ett gäng tonårskillar retar honom och klår upp den främsta mobbaren. Ytterst motvilligt och närmast i självförsvar dödar han langaren ”Crazy 8” tidigt i serien, en person som han oskadliggjort och tillfångatagit men planerar att befria då han från början inte förmår att döda honom. När den psykopatiske drogkungen Tuco Salamanca klår upp Walters kompanjon Jesse så att denne hamnar på sjukhus och stjäl deras droger, dyker Walter upp på dennes ”kontor” med en till synes nyproduktion utav metaamfetamin men vad som i själva verket är knallkvicksilver. Walter, som då första gången presenterar sig som ”Heisenberg”, spränger delar av rummet i luften och hotar att döda alla i rummet om inte hans villkor tillgodoses. Tuco imponeras av Walters mod, (som han kallar ”stake”) och är redo att bli kompanjon med honom. Med tiden kommer våldsanvändningen bli en del av Walters habitus och hans våldsanvändning blir med tiden allt råare och hans känslighet minskar. Detta i skarp kontrast till hans partner Jesse som inte förmår att internalisera våldet, utan ständigt ”går sönder” och lindrar smärtan med fester, sällskap och droger.
Den andra anledningen är att Walter White är en förträfflig kemist och det visar sig snart att han kan producera förstklassig metamfetamin. Redan efter sin första ”kok” får han beröm både från sin partner Jesse och droghandlaren ”Crazy 8” att han är en ”konstnär” eftersom hans metamfetamin är så ren. Bourdieu skulle kanske säga att Walter har lyckats omvandla detta kulturella kapital han erhållit på vetenskapens fält till en ny kapitalform i ett nytt fält. Hans produkt kommer att bli mycket populär erhåller ett särskilt ”distinktionsvärde”. För att lösa vissa problem med distribution till att producera knarket utvecklar han en kemisk formel som gör metamfetaminet blå och blir känd på gatan som ”Blue sky” eller bara ”Blue” och förknippas med varumärket ”Heisenberg”.
Flertal aktörer deltar i dessa värdehöjande operationer i utvecklingen utav ”skaparens” varumärke och hans makt. Poliser som efterlyser ”Heisenberg” är en grupp, likaså ryktesspridning på gatan. Det sjunde avsnittet av säsong 2 inleds med att en mexikansk grupp sjunger ballader om ”Heisenberg”. Utifrån Bourdieu skulle man här kunna prata om en ”celebreringsprocess” där varumärkets och skaparens kraft reproduceras förstärks av ett flertal aktörer.
”Socialt kapital”. Walter White hade från början ingen socialt kapital på drogfältet. Hans enda kontakt var klåparen och småbrottslingen Jesse som introducerade honom för knarkhandlaren ”Crazy 8”, som Walter var tvungen att döda. Jesses kompis ”Skinny Pete” introducerade dem till den oberäknelige Tuco Salamanca (som dödas av Walters svåger, narkotikapolisen Hank Schrader). Det är när Walter och Jesse kommer i kontakt med den skumme advokaten som kallar sig ”Saul Goodman” och får tillgång till dennes kontaktnät som saker och ting börjar hända på riktigt. Saul för ihop Walter med drogkungen Gustavo Fring, som precis som Walter agerar under täckmantel. Gustavo utger sig för att vara affärsman och filantrop men distribuerar narkotika via sin snabbmatskedja ”Los Pollos Hermanos”. Vi ser att Walters kapitalansamling i form av materiella, symboliska och sociala tillgångar och därmed hans mak/position hela tiden växer utifrån en analys a la Bourdieu. Så småningom har han makt att iscensätta brutala operationer där ett 10-tal potentiella ”tjallare” dödas i fängelser eller resurser att förstöra bevis som finns i polisens försvar. Alla dessa tillgångar blir tillgängliga p.g.a. det starka varumärket Walter har byggt upp och präglas av hans alltmer brutala habitus. Tillslut kommer ”skapelsen” (metamfetaminet) att skiljas från sin ”skapare” då även Jesse så småningom kan göra produkten.
Walter White kommer att uppnå sina mål för makt, pengar och ”erkännande”. Och han kommer att avslöjas och bli beryktad i hela USA. Men när han från sitt gömställe i New Hampshire på tv ser hur Elliot och Gretchen i en intervju helt förnekar att den beryktade drogkungen hade något att göra med grundandet av deras företag, åker han tillbaka till New México för en sista uppgörelse. Och det är då, strax innan sin död, som han bl.la erkänner för sin fru vad som egentligen drev honom istället för familjen: ”jag gjorde detta för mig själv”. Han var en obetydlig man med potential samt brustna drömmar och ”ville vara någon”.
Referenser:
Bourdieu, Pierre. 1986/1993. Kultursociologiska Texter. 4. uppl. Stockholm/Stehag: Symposion AB.
Carle, Jan. 2015. Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion. I Per Månsson (red.). Moderna Samhällsteorier. 9. uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Information om TV-serien kan inhämtas b. la från Breaking Bad Wiki. http://breakingbad.wikia.com/wiki/Breaking_Bad_Wiki
Orka! 